Archive for the 'special education' Category

Matematiksvårigheter

1. Problematisering  

Matematiksvårigheter kommer, enligt Lunde, av störningar i lärandeprocessen: elevens kognitiva svårigheter, brist på förkunskaper och dålig undervisning. Elever med matematiksvårigheter kan känna sig misslyckade och dumma, vilket också kan påverka deras inställning, självkänsla och motivation negativt (Lunde, 2011). Malmer anser att matematiksvårigheter är ett relativt begrepp som är beroende på vilka krav och förväntningar som är angivna. En elev som inte når målen enligt styrdokumenten anses har inlärningssvårigheter (Malmer, 2002). Adolfsson m.fl. belyser gruppen av elever som är svagbegåvade och menar att dagens skola inte kan möta dessa elevers behov med mindre teoretisk och mer praktisk undervisning (Adolfsson & Kendall, 2000). Adler har definierat fyra grupper med allmänna matematiksvårigheter, dyskalkyli, akalkyli och pseudodyskalkyli (Adler, 2001). Skolverkets rapport tar upp synen på begåvning som medfödd och hävdar att forskning visar att begåvning är inlärd och förändringsbar (Skolverket, 2012). Löwing understryker att en kartläggning och djupanalys för att undersöka orsakerna saknas. Hon menar att om lärare inte tar ansvar att möta elevers olika behov kan det uppstå svårigheter att se kopplingen mellan undervisningen och elevens inlärning. Då är det lätt att man tolkar inlärningssvårigheter som ett problem hos eleven (Löwing, 2006). Blivande speciallärare möter dessa elever som vi behöver hitta stödinsatser åt i vår kommande yrkesroll.

    a. kognitiva perspektiv

    Den kognitiva förmågan är grundläggande för all inlärning. Till de kognitiva funktionerna räknas varseblivning, minne, begreppsbildning, resonerande, problemlösning och uppmärksamhet (Adolfsson & Kendall, 2000). Bentley betonar att ängslan för matematik kan uppta en del av arbetsminnets kapacitet och därmed kan bidra till en försämring av prestationerna i aritmetik (Bentley, 2011). Lunde menar att matematiksvårigheter är att elever har svårigheter med uppräkning och därmed inte kan återge och hålla i minnet grundläggande aritmetiska kombinationer. Det är oklart, enligt Lunde, om hur många elever som har matematiksvårigheter (Lunde, 2011). Adolfsson m.fl. anser att gruppen är 15 % av svenska skolbarn, med några svagbegåvade barn i varje klass. Vidare menar författarna att dagens skola inte kan möta dessa elevers behov av mindre teoretisk och mer praktisk undervisning (Adolfsson & Kendall, 2000). Klingberg hävdar att en del elever arbetar snabbare medan andra tar längre tid på sig. En del elever tycks ta till sig nya moment utan större ansträngning, medan andra elever får kämpa hårt med samma sak (Klingberg, 2011). Adolfsson m.fl. menar att svagbegåvade barn har medfödda funktionsstörningar vilken leder till brister i förmågan till teoretisk tänkande, medan Klingberg belyser hur barns hjärna omformas att ta emot information och lära sig matematiken genom tidsaspekten. Det finns inte bra eller dåliga läsare, utan snabbare eller långsammare. Man kan hjälpa långsamma barn genom att kompensera och lägga mer tid på att lära matematik (Klingberg, 2011).

    b. Kommunikativa perspektiv

    Ahlberg menar att kommunikativa perspektiv beskriver kommunikation och meningsskapande på olika nivåer och sammanhang i skolan. Det är ett medel för att studera hur skolan möter elever i behov av särskilt stöd (Ahlberg, 2001). Boaler framhäver att elevers prestationer i matematik och förbättringar i deras attityder till matematik visat sig öka genom att elever ges möjlighet till att ställa frågor. Trots detta har undersökningar visat att elever med tiden lär sig att hålla tyst, även när de inte förstår. Lärare bör låta elever förstå att deras undringar är värdefulla och uppmuntra dem till att ställa frågor (Boaler, 2013). Malmer hävdar att matematikundervisning bör finna nyare och lämpligare arbetsformer. Alla elever bör få arbeta på den nivå de är för att känna motivation och meningsfullhet, samt uppleva lust och glädje i matematiken. Malmer har dessutom påpekat att många lärare idag jobbar med heterogena grupper där alla elever följer en gemensam lärobok i samma takt, vilket är precis motsatt individanpassad undervisning (Malmer, 2002). I ett kommunikativt relationellt perspektiv är inte skillnaderna mellan eleverna det intressanta, utan hur elevernas olikheter hanteras i undervisningen. Ett lyckat kommunikativt matematikundervisningssätt i en skola, enligt Boaler, är att lärarna samarbetar och tillsammans planerar undervisningen (Boaler, 2013).

    c. Socioemotionella perspektiv

    Ahlberg framhäver att ”en elevs lärande och delaktighet i skolan är beroende av samhälls- och organisationsaspekter; demokrati- och likvärdighetsaspekter; sociokulturella aspekter; kommunikativa och språkliga aspekter; socioemotionella aspekter; kognitiva och perceptuella aspekter; fysiska aspekter; didaktiska aspekter” spelar en betydande roll för de orsaker elever kan bedömas för (Ahlberg, 2001). Boaler menar att matematikundervisningen har makt att stärka eller krossa elevers självförtroende och att upplevelser av matematik i hög grad kan påverka elevers förtroende för sin egen intelligens samt föreställningar som eleverna utvecklar om andra människor (Boaler, 2013). Precis som Klingberg framhäver att elever lär matematik genom tidsaspekten på grund av hjärnas omformning, menar Boaler att barn lär och utvecklas i olika takt, har olika intressen och är i olika stadier av sin utveckling. Boaler betonar även nivåblandade grupper och hävder att det ska finnas öppna arbetsuppgifter på olika nivåer och att eleverna får lära sig samarbeta på ett respektfullt sätt. Skolan ska tillhandhålla en stimulerande miljö där elevernas olika intressen kan få näring och stimulans (Boaler, 2013).

    2. Analys och reflektion

    Innan analysen bör man ta kontakt med elevers/elevens vårdnadshavare för att få intervju och observation godkända av dem. En kvalitativ metodansats kan väljas eftersom syftet med analysen är att undersöka hur ett samarbete mellan skolledning, lärare och speciallärare kan identifiera och hjälpa elever med matematiksvårigheter. Stukát beskriver att det kvalitativa synsättet är att man aspirerar på att inte bara förklara vad som förekommer i resultaten, utan även att tolka och förstå dem. Han förklarar att genom kvalitativ ansats kan man koncentrera sig på händelser, personen för att få fram en djupare förståelse. Stukát påpekar även att kritiker av metoden anser att en nackdel med intervjumetodiken är att den ibland kan upplevas som ”slentrianmässig” och ”fantasilös” (Stukát, 2011). Flera samtal och intervjuer kan behövas med speciallärare, matematiklärare och vårdnadshavare för att få en bred bild av elevers/elevens skolsituation.

    Eleven H i min studie har allmänna matematiksvårigheter men i princip inga svårigheter i andra skolämnen. H upplever själv matematik som jobbigt och svårt, hens matematiksvårigheter bekräftas av den matematikscreening som utfördes av specialläraren samt av intervjuer med matematikläraren och mamman.

    a. Arbetsminne och taluppfattning

    Det är många faktorer som påverkar elevers matematikförmågor. Malmer (1999) hävder att arbetsminne är centralt vid bland annat uppställning av addition och subtraktion. Malmer menar att matematiksvaga elever har ett begränsat arbetsminne vilket orsakar bland annat räknefel och omkastningar av siffror vid användandet av algoritmer. Bentley & Bentley (2016) menar att man brukar skilja på arbetsminne och långtidsminne. För att arbetsminnet ska fungera bra ska data hämtas från långtidsminnet och inte processas i arbetsminnet (Bentley & Bentley, 2016).

    Enligt matematikläraren klarar H uppgifter vid vissa tillfällen men misslyckas med samma uppgifter vid andra. Vid observation under mattelektionen ser jag att elever skulle visa sina lösningar av en uppgift med addition/subtraktion genom använda några strategier. H försökte rita sträckor till uppgiften 48+16+27. Flera gånger tog hen hjälp av att räkna på fingrarna i frustration, därför att sträckorna inte får plats på papperet. Hen ger snabbt upp och säger ”Jag kan inte det, jag fattar inte!” Observationen bekräftade Ostad (1999), som menar att arbetsminnesvaga elever har utvecklat och använder ensidiga och primitiva strategier som fingerräkning, vilket orsakar deras förminskade förmåga till problemlösning (Ostad, 1999).

    Arbetsminnet är nära kopplat till taluppfattning och matematisk problemlösning. Det är en nödvändig förkunskap för eleverna att förstå tal och antal och det är lärarens uppgift att skapa aktiviteter om utvecklar barnens förståelse för antalskonservation (McIntosh, 2015). Genom erfarenhet av olika tals storlek bygger elever upp en mental representation av alla tal. För att denna mentala representation ska utvecklas måste elever erfara de olika talens storlekar vilket fortlöpande måste erbjudas i matematikundervisningen (Bentley & Bentley, 2016). 

    Löwing menar att en god taluppfattning handlar om förståelsen av hur tal är uppbyggda och relaterar till varandra. Det handlar om talens grannar, positionssystemet, grundläggande räknelagar, uppdelning av tal samt att kunna storleksordna tal (Löwing, 2015). Lundberg och Sterner menar att vid aritmetik, beräkningar med hela tal som kräver flera operationer i huvudet, behövs arbetsminnet (Lundberg & Sterner, 2009). Vidare har Bentley poängterat att om inte begrepp fokuseras på mer i undervisningen är risken stor att elever lär sin en massa isolerade detaljer utan sammanhang, vilket gör dem extra svåra att memorera (Bentley, 2011). Hs fall när hen ska addera 48 och 16 och 27 är ett exempel för vad Bentley beskrivit. Uppgiften 48+16+27 behöver H hålla flera tal i minnet (40+10+20=70, 8+6+7=21, 70+21=91 och så vidare) vilket har hen svårt för.

    H beskrivs som glömsk, ouppmärksam, lättdistraherad och långsam. Ena stunden kan hen klara en uppgift, men senare under dagen eller några dagar senare kan hen misslyckas med exakt samma sak. H kan glömma bort sina läxor och att hen har svårt att följa instruktioner kan bero på att hen har svårigheter att hålla dessa i arbetsminnet. I uppgiften 48+16+27 har H börjat på ett rimligt sätt genom att rita sträckor, men begräsningarna i arbetsminnet bidrar till att hen använder primitiva strategier som att räkna på fingrarna och att rita sträckor. Till sist tappar H lust och ork, ger upp tidigt och blir tyst. Enligt Lundberg & Sterner tappar elever med begränsat arbetsminne kontrollen över delmoment och har svårt att veta hur långt de har kommit i lösningen (Lundberg & Sterner, 2009). Medan Adler anser att dessa svårigheter beror på elevers specifika matematiksvårighet (Adler, 2001) har Klingberg lyft fram elevers arbetsvilja som en viktig faktor och menar att det går att påverka hjärnan och minnesförmågan hos barn genom övning. När barnen själva märker framstegen och får motivation, det är då utveckling kan ske (Klingberg, 2016). Det är nödvändigt för E att få regelbundna uppgifter och träning med kompensation (minnesstöd) för att träna och öva arbetsminnet. Men det ska finnas en balans så man inte låter träningen ta överhanden.

    b. Procedurella och konceptuell kunskap

    Bentley påpekar att svenska elever har svårt att överföra lösningsprocedurer från ett sammanhang till ett annat. Detta beror på att lärare i Sverige använder sig av procedurell kunskap, där ett specifikt problem löses på ett speciellt sätt som är svårt att överföra till andra problem. Konceptuell kunskap, å andra sidan, utgår från förståelse av de matematiska begreppen. Uppgiften 48+16+27 förklarar matematikläraren för H att den kan transformeras till en enklare uppgift, vara anpassad för addition:

    48+16+27=(40+10+20)+(8+6+7)=70+(8+2+4+7)=70+10+11=91

    Eller det kan också transferera kunskapen till en ny situation:

    48+16+27=(48+2)+16+(27-2)=50+25+16=75+15+1=91

    En procedur kan ha begreppslig förankring. Uppgiften 48+16+27 genom 2 adderas till 48 och 2 subtraheras från 27 så utgörs den begreppsliga förankringen av att uttryckets värde inte får förändras. Principen om att inte ändra ett uttrycks värde är en kärnfull matematisk princip (Bentley, 2011), vilken E har svårt att förstå.

    Om inte begrepp får mer vikt i undervisningen finns stor risk att elever lär in massa isolerade saker som saknar sammanhang, vilket gör att elever får extra svåra att memorera. Möter E en annan uppgift som inte passar den inlärda proceduren blockerar hen direkt. Det räcker med en liten avvikelse för att hen ska misslyckas.

    c. Tysta klasser

    Eleverna i varje årskurs förmodas ha samma kunskaper, samma behov och att kunna arbeta i matteboken på samma sätt. Efter genomgången jobbar eleverna i matteboken under tystnad och de får bara föra små samtal med elever som sitter bredvid.

    För att en nivåblandad klass ska fungera bra har Bolar lyft upp två viktiga villkor, öppna arbetsuppgifter som elever kan jobba på i olika nivåer och att de jobbar på ett respektfullt sätt. Bolar (2013) menar att i nivåblandade klasser organiseras eleverna för att arbeta med varandra och hjälpa varandra. Elever som inte lär sig och snabbt förstår har tillgång till hjälp från andra elever. Olika elever bidrar mycket mer till diskussionerna. Elever arbetar tillsammans för att stödja varandras lärande och är en fantastisk resurs för varandra (Boaler, 2013).

    3. Förslag

    Adler menar att det finns åtminstone fyra olika former av matematiksvårigheter – akalkyli, dyskalkyli, allmänna matematiksvårigheter och pseudo-dyskalkyli som kräver olika former av hjälpinsatser (Adler, 2001). Svårigheter inom matematikens område kan ha sina orsaker i många olika delar av ett barns uppväxtvillkor och utveckling. Malmer anser att olämplig pedagogik är en orsak till varför många elever får matematiksvårigheter. Elever klarar inte av den höga abstraktionsnivån och lär in mönster och rutiner utan att förstå de bakomliggande sammanhangen (Malmer, 2002). Ahlberg hävdar att orsaken till matematiksvårigheter även kan sökas i den miljö eleven befinner sig i. Sambandet mellan elevens prestation och kognitiva förmågor är stark i matematikinlärning. Elevens logiska tänkande, arbetsminne och numeriska förmåga har stor betydelse för matematikförståelse (Ahlberg, 2001). Klingberg lyfter upp nya inblickar i barns matematiklärande och motivation. Han menar att förståelse för matematik är inget vi människor föds med. I samspel mellan gener och miljö omformas barnets hjärna vilket gör plats för nya kunskaper. Det finns inte elever som bra eller dåliga på att lära, utan snabba eller långsamma. Genom att träna upp arbetsminne och matematisk förmåga ökar elevers matematiska kunskapsnivåer (Klingberg, 2016). På samma sätt har Malmer (2002) belyst vikten av ett förebyggande arbete i alla viktiga moment i matematikundervisningen, för att hindra tidig utslagning i matematik (Malmer 2002).

    a. Organisationsnivå

    • Kartlägga elevens skolsituation och se vilka särskilda stöd som behövs
    • Kartlägga elevens kunskapsnivå i matematik och se vilken nivå hen befinner sig på, vad hen redan kan och förstår

    I grundskoleförordningen (SkolFS 2008:25) står tydligt att det är rektors ansvar att se till att elevers behov av särskilt stöd skyndsamt utreds på skol-, grupp- och individnivå. Enligt Lgr.22 (Skolverket 2022) har skolledningen det övergripande ansvaret för verksamheten och alla elever i skolan. Skolledningen ska se till att EHT-teamet träffas regelbundet och att rutiner för åtgärdsprogram finns. Malmer poängterar att när svårigheter finns måste skolan ha en beredskap att vidta lämpliga och nödvändiga åtgärder. Detta är enligt styrdokumentet skolans skyldigheter (Malmer 2002). Skolan har i många fall väntat för länge med att sätta in stödåtgärder, vilket resulterar i att många elever misslyckas i matematik, ända upp på gymnasienivå. Malmer lyfter fram vikten av insatser med stödåtgärder på ett tidigt stadium. Annars riskerar elever att tappa lust och intresse för ämnet och tro de inte kan lära matematik (Malmer 2002).

    b. Gruppnivå

    • Prata med matematiklärare samt göra observation på matematikundervisningen, finna lämpliga arbetsformer och arbetssätt för att hjälpa eleven, samt gynna andra elever.

    Förslag är att tillämpa konceptuell kunskap i matematikundervisningen.  

    • Ett bra och förtroendefullt samarbete mellan pedagoger, föräldrar och andra berörda, för att hitta en gemensam syn på elevens svårigheter och behov.
    • Lärare tillämpar ett diagnostiskt arbetssätt med eleven och arbeta med positiv förstärkning via uppmuntran och tydlighet.
    • Eleven jobbar i års/nivåblandade grupper med lärarens öppna arbetsuppgifter som de kan arbeta med på olika nivåer. Uppgifterna ska upplevas som utmanande för eleven på olika sätt.
    • Möjlighet för eleven att sitta i mindre arbetsgrupp med lärare för att kunna jobba bättre och för att enklare kunna få hjälp. .
    • Tydliga rutiner i klassrummet och bättre strukturer i undervisningen och att eleverna jobbar tillsammans i grupper, på ett respektfullt sätt.

    Enligt Bentley kan matematiska kunskaper ha olika beskaffenhet som består av matematiska procedurer och konceptuella inriktningar. Man skiljer mellan om elever kan utföra en procedur korrekt och om eleven vet i vilken kontext eller på vilka uppgifterstyper proceduren kan tillämpas. En procedur kan endast tillämpas i en specifik kontext medan konceptuella kunskapen däremot kännetecknas av att innefatta förståelse av begrepp och principer (Bentley, 2011). För att lösa ett problem behövs förståelse av de föregående delar som problemet bygger på, därför krävs det kontinuitet i matematikundervisning. Är undervisningen i matematik i otakt mellan olika skolor eller lärare uppstår problem för eleven då den inte kan tillämpa de tidigare lärdomarna i matematik som är nödvändiga för att lösa uppgifterna (Löwing, 2008). I TIMSS 2017 visar att ett fåtal svenska elever behärskade principen om oförändrat värde. Procedurer hade överbetonats i undervisningen på bekostnad av förståelse av de bakomliggande matematiska principerna. Undervisningen hade mer handlat om manipulation av symbolerna för talet och siffrorna. Bentley menar att om inte begrepp fokuseras på mer i undervisningen riskerar eleverna lär sig en massa isolerade detaljer utan sammanhang som gör det extra svårt för elever att memorera (Bentley, 2011). Detta bekräftas av Löwing som menar att på samma sätt kan eleven förlora intresset för matematik om den redan kan och förstår det som lärs ut av den nya skolan/läraren. Löwing understryker även att om eleven inte behärskar de grundläggande räkneoperationerna flytande, blir det problem att resonera och analysera vid matteproblemlösning (Löwing 2008). Trots att det finns många olika faktorer som orsakar matematiksvårigheter har det i alltför många fall med undervisningen att göra, enligt Malmer (2002). vissa fall av matematiksvårigheter kan bero på lärarens attityd, förhållningssätt, arbetssätt och arbetsformer (Malmer 2002). Ett digitalt och mer varierat arbetssätt istället för en formaliserad undervisning kan vara bra och gynna elever som H, att betrakta Hs svårighet som en tillgång genom att utnyttja möjligheter. Därmed framhåller Malmer vikten att lärare ska utforma och planlägga undervisningen så elever får maximala möjligheter att arbeta utifrån sina möjligheter (Malmer 2002). Bentley hävder att förståelse av matematiska begrepp och principer kan göra att olika delar av matematiken hänger ihop, vilket stimulerar inlärningen. Vidare menar Bentley att om arbetsminnet ska fungera optimalt krävs att elever upplever regelbundenhet under matematiklektionen (Bentley, 2011). Klingberg bekräftar detta och menar att i samspel mellan gener och miljö omformas barnets hjärna och gör plats för de nya kunskaperna (Klingberg, 2016). En varierad pedagogisk verksamhet och ett kreativt och elevcentrerat arbetssätt i matematik kan ge lust och inspiration för elever samt förebygga att svårigheter uppstår. Förhoppningsvis kan elever komma ut sina låsningar och finna glädje i matematiken.

    c. Individnivå

    • Bildstöd ska användas som visuella hjälpmedel för att göra matematik begriplig
    • Olika sätt att jobba med taluppfattning
    • Elever får regelbundet uppgifter och kompensation i form av minnesstöd, genom minneslek såsom kort- och memory-spel för att öva arbetsminnet.

    Lunde (2010) hänvisar till modern forskning, bland annat Hansens (2006), om hur olika specifika svårigheter kan påverka hur arbetsminnet fungerar och hur ett svagt arbetsminne kan kompenseras genom att använda visuella hjälpmedel. Användning av bildstöd och hjälpmedel anses avlasta funktionerna i arbetsminnet (Lunde 2011). Forskning har visat att det är fördelaktigt för eleverna om de får läxor av färdighetskaraktär än så kallade ”kluringar” (Bentley & Bentley, 2016). Klingberg hävder att genom att träna arbetsminne och matematisk förmåga ökar elevers matematiska kunskapsnivåer, men det ska finnas en balans så man inte låter träningen ta överhanden (Klingberg, 2016). Med hjälp av bildstöd och hjälpmedel bör vi så långt som möjligt göra matematiken både begriplig och attraktiv för eleverna.

    Referenslistan

    • Adler, Björn (2001). Vad är dyskalkyli?: [en bok om matematiksvårigheter] : [orsaker, diagnos och hjälp]. 1. uppl. Höllviken: NU-förl.
    • Adolfsson, Ingrid & Carlsson Kendall, Gunilla (2000). Svagbegåvade barn – en stor osynlig grupp: rapport. Stockholm: Psykologavd. Huddinge universitetssjukhus
    • Ahlberg, Ann (2001). Lärande och delaktighet. Lund: Studentlitteratur  Lund. Studentlitteratur.
    • Aspeflo, Ulrika (2015). För alla i skolan: en bok om inkluderande och utvecklande undervisning. 1. utg. Hindås: Aspeflo & Klamas
    • Bentley, Per Olof & Bentley, Christine (2011). ”Det beror på hur man räknar!”: matematikdidaktik för grundlärare. 1. uppl. Stockholm: Liber
    • Bergius, Berit (red.) (2011). Matematik – ett grundämne. Göteborg: Nationellt centrum för matematikutbildning (NCM), Göteborgs universitet
    • Boaler, Jo (2011). Elefanten i klassrummet: att hjälpa elever till ett lustfyllt lärande i matematik. 1. uppl. Stockholm: Liber
    • Klingberg, Torkel (2011). Den lärande hjärnan: om barns minne och utveckling. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
    • Klingberg, Torkel (2016). Hjärna, gener & jävlar anamma: hur barn lär. Första utgåvan Stockholm: Natur & Kultur
    • Lunde, Olav (2011). När siffrorna skapar kaos: matematiksvårigheter ur ett specialpedagogiskt perspektiv. 1. uppl. Stockholm: Liber
    • Lundberg, Ingvar & Sterner, Görel (2009). Dyskalkyli – finns det?: aktuell forskning om svårigheter att förstå och använda tal. Göteborg: Nationellt centrum för matematikutbildning, Göteborgs universitet
    • Löwing, Madeleine (2006). Matematikundervisningens dilemman: hur lärare kan hantera lärandets komplexitet. Lund: Studentlitteratur
    • Malmer, Gudrun (2002). Bra matematik för alla: nödvändig för elever med inlärningssvårigheter. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
    • McIntosh, Alistair (2008). Förstå och använda tal: en handbok. 1. uppl. Göteborg: Nationellt centrum för matematikundervisning (NCM), Göteborgs universitet
    • Ostad, Snorre A. (1999). Mathematical difficulties: studies of learner characteristics in developmental perspective. Diss. Oslo : Univ.
    • Smith, Margret Schwan & Stein, Mary Kay (2014). 5 undervisningspraktiker i matematik: för att planera och leda rika matematiska diskussioner : med handledning för fortbildning. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

    Autism elever

    I samband med införandet av en ny skollag 2010, förändrades reglerna för skolplacering av elever med autism. 

    Det är stora skillnader mellan olika skolors anpassningar. Drygt hälften av föräldrarna uppger att deras barn får stöd genom anpassad undervisning. De vanligaste åtgärderna som nämns är i fallande ordning:

    • anpassad undervisning/pedagogik
    • stöd av speciallärare eller specialpedagog
    • anpassat undervisningsmaterial
    • tillgång till resursperson
    • anpassad studiegång
    • särskild undervisningsgrupp
    • resursskola
    • enskild undervisning eller hemundervisning.

    Referens:

    https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/artiklar-om-forskning/manga-elever-med-autismdiagnos-nar-inte-malen?fbclid=IwAR2z760tqDG5qlUH1XMKBOqxwCo_oT4BsD8_k5UtYDAqMCH0Y87wc6tGUa8

    Textanalys av elevtexter

    Texten är skriven av en elev i årskurs 4-6 därför kommer bedömningsstöd för årskurs 6 från Skolverket (2012) samt Gibbons (2010) att användas i analysen. Jag kommer att använda bedömningsdimensionerna vilket stödjer min analys som utgör grunden för bedömningen för att stödja eleven vidare i skrivprocessen (Skolverket, 2018).

    Kommunikativ kvalitet – Text 2 är skriven med tydliga drag av en berättande text som baseras på elevens självupplevda och riktiga händelser. Eleven följer instruktionen och texten fungerar relativt väl som en berättelse. Det finns en rubrik som Helgen den 22-24, en tydlig orientering och händelsebeskrivning. Slutet av texten behöver arbetas för att kunna utvecklas så den blir tydlig. Texten har mottagare som klasskamrater och lärare.  

    Innehållslig kvalitet – Texten är situationsbunden som är något eleven självupplevt och har en klar, röd tråd i berättelsen, det vill säga en tydlig början (orientering) ”På fredagen klockan 8 så gick jag och Andreas på disco”, sedan en handling ”Nästa dag så fyllde jag år”.  Avslutning,Jag fick 30 meter rep och en stereo”, Jag fick presenter av mormor och morfar”, ”Sen kom mina kusiner” som ett slut. Slutet behöver eleven jobba med så att det utvecklas och blir tydligare. Eleven uppvisar relativt goda kunskaper om berättandetext och skriver relativt tydligt efter tidsperspektiv, till exempel ”klockan 8”, ”nästa dag”, ”lite senare på eftermiddagen”, ”på kvällen klockan halv 7”. Läsaren kan följa med i den röda tråden och förstå vad eleven vill ha fram i texten. Texten har i viss mån formella brister vilka jag kommer att ta upp i handlingsplanen, med förslag på hur eleven kan arbeta med strukturen i texten.

    Språklig kvalitet – Eleven stavar ord som följer huvudregeln rätt och använder olika skiljetecken rätt. Jag utgår ifrån att eleven använder planeringsstöd, ordböcker respektive ordbehandlingens stavningsprogram samt prövar att använda grammatikprogrammet som stöd i skrivandet och vid redigering av texter. Elevens ordval uppvisar en viss språklig variation med vardagligt ordförråd som både enkla och utbyggda nominalfraser, med många framställda men inga efterställda bestämningar. Texten har viss variation i textbildningen och eleven använder tidsadverbial såsom ”På fredagen klockan 8 gick jag och Andreas…”, ”Nästa dag fyllde jag år” vilket gör att texten blir mer intressant och tydlig.

    Texten är skriven i konsekvent preteritum. När en huvudsats inleds med annan satsdel än subjektet använder eleven inte rak ordföljd, till exempel ”Sen kom mina kusiner”, På kvällen klockan halv 7 hade jag partaj med Jose”, ”Lite senare på efter-middagen (eftermiddagen) kom mormor och morfar”.  Eleven använder inga infinita verb utan enbart finita verb i texten, vilket tyder på ett utvecklingsområde att arbeta med. Vid något tillfälle använder eleven i talspråk, till exempel använder hen ofta ”så” i texten, ”På fredagen klockan 8 gick jag och Andreas…”,Nästa dag fyllde jag år!”, även ”På eftermiddagen kom mormor morfar, vilket tyder att eleven inte förstått skillnaden på tal- och skriftspråk.  Hen behöver jobba mot en bättre textuell kompetens.

    Meningsbyggnaden – i texten är inte så varierad och eleven växlar sällan mellan de olika konnektorerna samt har till största delen huvudsatser i hela texten. Det visar på elevens låga språksmedvetenhet och osäkerhet i textbildning. Av detta skäl, menar Bergöö m.fl. (1997), lär eleverna framför allt att vara försiktiga så snart de känner sig osäkra. Men vid ett tillfälle skriver eleven ”dom” istället för ”dem”. Med detta visar eleven på ett försök till språkutveckling då hen provar sig fram till en högre språkutvecklingsfas. Eleven skulle behöva stöd för att även kunna använda bisatser och infinita verb för att få en mer utbyggd text så texten blir mer rolig och intressant. Eleven skulle även kunna jobba med att utveckla variationen i antalet konnektorer. Eleven följer de vanligaste reglerna för såväl stavning som meningsbyggnad och interpunktion. Jag utgår ifrån att eleven tar stöd av olika hjälpmedel vid skrivande.

    Kommunikationsstrategier – Eleven förmedlar tydligt vad som hände i berättelsen, med begränsat ordförråd och viss upprepning. Det kan utvecklas med att eleven använder fler bisatser, adjektiv och fler ordval i texten.

    Förtjänster – Texten är skriven med korrekthet och eleven använder preteritum i hela texten. När eleven inleder huvudsatsen med annan satsdel än subjektet, till exempel ”Nästa dag…” skriver hen inte med rak ordföljd vilket tyder bra språkmedvetenhet. Eleven använder få prepositioner ””, ”av” och ”med” men de är korrekt använda. Det finns inte många utom ”och”, vilket kan utvecklas i samband med att bisatserna används i texten.

    Sammanfattning av analys – Eleven följer de vanligaste reglerna för såväl stavning som meningsbyggnad och interpunktion samt tar stöd av olika hjälpmedel vid skrivande. Texten klarar alla punkterna som behandlar berättande text i E-1 (Skolverket, 2012). Eleven behöver utveckla sitt ordförråd för att kunna använda fler varierade ord i sin text. För att kunna utveckla användningen av bisatser och prepositioner i sin text behöver eleven jobba med sin osäkerhet för att våga prova sig fram till en högre språkutvecklingsfas (Bergöö m.fl. 1997). Med detta menar jag att eleven behöver arbeta med att skriva texten med struktur så att den får en tydlig avslutning i en mer varierad och utbyggd text. Ytterligare ett utvecklingsområde är att eleven ska läsa fler böcker för att bättre förstå skillnaden mellan tal- och skriftspråk, som att inte använda ”” onödigt mycket i texten. 

    Handlingsplan – Handlingsplanen utgår ifrån formativ bedömning av elevens kunskaper, det vill säga undervisnings och lärandefrämjande bedömning av elevens text. Bergöö m.fl. (1997) betonar att elever bör skriva mer i skolan för skrivandet är ett av de kraftfullaste redskapen för tänkande och lärandet. Skrivande är en långsammare process och det krävs mer tid för varje elev att gå igenom sina egna reflexionsprocesser och inte överta lärarens eller lärobokens facit. Dysthe (1989) framhåller att skrivandet kräver att läroprocessen håller den lärandes egen takt, inte lärarens eller elevflertalets.

    Eleven uppvisar en språkosäkerhet och försiktighet när det gäller att ta sig fram och pröva sig till en högre språkutvecklingsfas. Bergöö m.fl. (1997) påpekar att elever skriver framför allt för att värderas och betygsättas. Av detta lär sig eleverna att vara försiktiga så snart de känner sig osäkra. Det är viktigt för lärare att göra sig medvetna om att skrivandet är en process, snarare än ett arbete, som leder till en produkt. För att synliggöra elevens läroprocess är det viktigt för läraren att förstå vad eleven tänker och kan. Läraren bör därför, enligt Dysthe (1989), analysera sin undervisning genom att fråga sig om eleven får arbeta på begreppsnivå, berättelsenivå eller på värderingnivå. Dysthe (1989) har utvecklat Brittons (1976) skrivandemodell till informerande skrivande, expressivt skrivande och skönlitterärt skrivande, han hävdar att det informerande skrivandet är den vanligast förekommande skrivgenren i skolan. Dysthe betonar skrivandets kommunikativa funktion och poängterar att elever måste få skriva mera utan att värderas, bedömas eller betygsättas.

    I det här fallet skulle lärares undervisning gynna eleven genom att få möta ett skrivande och bli deltagare i en dialog där läraren eller klasskamrater är hens motparter. På det sättet arbetar eleven med förmågan att sätta sig i läsarens stol och förstå vad läsaren behöver få veta för att förstå vad eleven menar och talar om. För att nå målet måste elevens skrivande vara meningsfullt för hen. Läraren kan planera några närstudier av olika författares sätt att bygga upp olika slags texter, till exempel att skriva berättande text med hjälp av några olika källor, gå igenom hur en berättande text byggs upp med hjälp av olika argument och sammanlänkade ord, gå igenom hur man kan ge och få respons på en berättande text utifrån syfte, struktur och texttypiska drag. Eleven kan öva att skriva ett komplext innehåll utan för tidiga krav på språklig korrekthet. Det är en förutsättning för att eleven ska kunna utveckla förmågan att få sin text så självbärande att det inte spelar någon roll vem som läser den. Detta medför i sin tur, enligt Bergöö m.fl. (1997) att skolans undervisningsinnehåll måste vara så intressant och fascinerande för eleverna att de får lust att fundera, diskutera och kommunicera kring detta innehåll. Detta tas upp av kursplanen i svenska för årskurs 4-6 från Skolverket (2011), att undervisning ska ge eleverna förutsättningar för, och möjlighet att, utveckla språket till att tänka, kommunicera och lära. Undervisningen ska stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva (Skolverket, 2011).

    Ett kooperativt lärande och elevaktiva arbetssätt samt inkluderade lärprocesser som EPA, ”Enskilt, Par och Alla i svenskundervisningen”, är väldigt tacksamt för eleverna. Genom att eleverna arbetar i par, i helklassen och självständigt med de olika momenten delar eleverna med sig av sina förkunskaper och erfarenheter, vilket ger ett större engagemang hos eleverna. Eleverna arbetar med egna eller gemensamma texter till innehåll och form samt ger och tar emot respons på texter från kamraterna, vilket är ett av kunskapskraven i svenska för årskurs 4-6, enligt Skolverket (2011).

    Lexikonmall

    Reflektion över en skrivövning

    Jag kommer att att reflektera över en skrivövning med ASL, Att Skriva sig till Läsning, som jag har genomfört med eleverna i åk 1. Därefter resonerar jag kring bedömningen av den uppgiften.

    ASL metoden börjar explodera i skolvärlden där iPad och dator är en allt viktigare del i elevers läs- och skrivarbete. Det har framkommit oro och frågor kring vår ASL-metod från vårdnadshavarna som anser att skolarbetet inte ska ha fokus på IT-teknik. Skolverket har lyft fram digitala perspektiv i utbildningen med stort informationsflöde, ökad digitalisering och snabb förändringstakt, det är bland annat att elever ska kunna använda och förstå digitala verktyg och medier (Skolverket, 2011)

    ASL-metoden utgår från skriv- och läslärande och menar att det är lättare att lära sig skriva än att läsa. Många elever i åk 1 är inte fullt utvecklade i sin finmotorik och har svårt att forma bokstäver och skriva för hand. Jag har därför valt att lägga fokus på texternas innehåll och uppbyggnad istället för att skriva för hand. När vi läser texten tillsammans brukar vi alltid ha samtal kring text och innehåll. Jag har märkt att elever inte är så nervösa och spända inför skrivarbetet i iPad. Det har istället blivit en höjdpunkt, för det är så roligt att man kan rita teckningar, få in bilder och film, spela in sin egen röst samt skriva texter. Vi har arbetat med ASL-metod där eleverna i åk 1 skriva enkla faktatexter, sagor och brev. Den mest effektiva arbetsmetoden där elever lär sig att skriva, anser jag, är en metod med många meningsfulla och roliga aktiviteter då eleverna får använda sitt skrivande.

    Varje fredag har vi ”Händelsebok” på schemat då elever skriver om vad som har hänt och vad de har gjort under hela veckan. Under rubriken med veckodag och datum ska elever skriva minst tre meningar om det de har gjort. Pojke J sa att han inte ville skriva i händelseboken och utryckte att det inte var roligt. Hans ”Händelsebok” låg på bordet utan ett enda ord skrivet i den för den gångna veckan. Medan jag hjälpte de andra eleverna att komma igång med sitt skrivande gick pojke J och hämtade tape, ett blåfärgat papper och en liten lapp istället. Efter en liten stund kom han till mig med lappen i handen och frågade, ”Kan du läsa?” På lappen hade pojke J för hand skrivit ett brev till sin farmor, från höger till vänster, ”Hji famo, en helsning fro J oh ja sekne dei! Ja oska dei n go soma!”

    Det var veckan precis efter påsklovet och pojken fick inte träffa sin farmor under lovet på grund av Covid-19 och han blev så ledsen. I sitt brev beskrev och uttryckte han sina känslor och kärlek till sin farmor. Det gjorde så jag nästan fick tårar i ögonen. Jag fick lov att läsa brevet inför hela klassen, då blev många intresserade att skriva brev till mamma, pappa eller vänner. Lektionen därefter pratade vi om hur man skriver brev, hur man börjar och vad du vill berätta och hur det avslutas. Jag gick igenom ett brev i helklassen och tog stöd av filmen och även bildspelet så att introduktionen är visuellt inriktad. På tavlan skrev vi om nya ord som fanns i brevet, som eleverna fick arbeta med sedan. Frågor som jag använder till eleverna som ”Vad kan det här brevet handla om?”, ”Vad tror ni?” och ”Vad betyder ordet …?” så introduktionen var elevinriktad. Brevet lästes högt båda av läraren och eleverna. Det blev diskussion efteråt och eleverna satt på sina platser och både ställde och svarade på många frågor. Och brevskrivande får chansen att leva vidare i det fortsatta arbetet.

    Därefter har vi en brevlåda i klassrummet och en elev som brevbärare. Elever skriver brev till kompisar och frågar om de får lov att leka efter skolan eller bara berättar för en vän att hen är snäll, eller tycker hen har fina kläder på sig idag och undrar vad hen köpte den någonstans. Jag uppmuntrar eleverna att skriva tillbaka efter att de har fått ett brev.

    Egen reflektion:

    Att skriva brev är en skrivövning där alla elever är inkluderade och engagerade. För att en skrivövning ska bli meningsfull bör den utgå från elevernas intressen, anser jag. Elevers skrivande handlar inte enbart om att skriva texter. Texterna måste ha koppling till elevernas verklighet där de kan söka svar på sina funderingar och undringar samt använda sina egna erfarenheter.

    Många elever i åk 1 är inte vana att tänka med pennan och komma igång med skrivandet. Lärarnas roll är att vara lyhörda, hjälpa, samtala och reflektera med eleverna för att förklara hur saker och ting hänger ihop.

    Skrivövningen ska utgå från elevernas intressen och lust. Med Montessorispråkmaterial samt arbete med ASL-metod får eleverna möjligheter att öva läs- och skrivfärdigheten genom läsa texten högt, skriva en egen saga eller en egen avslutning på en berättelse, skriva brev till en vän eller någon i familjen.

    Då vi har ett kontinuerligt samarbete med SvA-lärare får vi många tips om hur vi kan jobba med SvA-elever, men behöver förbättra integrationen med SO och matematik.   

    Att läraren läser varje brev inför hela klassen ser jag som ett sätt att diagnostisera och bedöma elevernas skrivfärdigheter och -förmåga

    Elevtexten:

    Pojke Js brev till sin farmor har jag hjälpt till med att skicka via posten, enligt pojkens önskan. Texten han skrev på iPad när eleverna arbetade med ASL fick jag lov att fota och bifoga här.

    Eleven har arbetat med hur man skriver en mening med enkel meningsbyggnad som utgörs av korta huvudsatser med rak ordföljd, ” ja sekne dei! Ja oska dei n go sama!” Eleven har skrivit ett brev med hälsningsfras och det personliga tilltalet jag, men han avslutar inte brevet med en avskedsfras. Trots språkliga avvikelser lyckas eleven förmedla ett innehåll i brevet. Eleven använder ett vardagligt och konkret språk: Sekne (saknar), sama (sommar), oska (önskar). Eleven använder enkel textbildning med det vanliga bindeordet och (”oh”): ”en helsning fro J oh ja sekne dei!” Meningarna är få och består av två huvudsatser, meningsbyggnaden är enkel. Eleven har inte klart för sig kopplingen mellan ljud och bokstav i det svenska alfabetet och det återspeglas i stavningen.

    Bedömningsmatris

    Jönsson (2013) beskriver två modeller av matriser, uppgiftsspecifik matris och generell matris. Uppgiftsspecifik matris är konstruerad för att bedöma en viss uppgift medan generell matris kan användas för att bedöma mer övergripande förmågor. En fördel med en uppgiftsspecifik matris är att den är konkret och lätt att använda medan en nackdel är det den har ett begränsat användningsområde. En generell matris har fördelen att den kan användas under flera år men nackdelen att den är mer abstrakt och svårare att lära sig använda. Om man vill ha så goda förutsättningar som möjligt för en så tillförlitlig bedömning bör matriserna vara analytiska och uppgiftsspecifika samt ha få nivåer. Med denna bedömningsmatris kan en lärare anknyta till elevernas matematiska förmågor när kvaliteter i elevarbete analyseras, samt i relationen mellan centralt innehåll och kunskapskrav när innehållet i uppgiften är omkrets och area. Läraren kan samtidigt se vilka de kritiska aspekterna är för att kunna utveckla elevernas matematiska förmågor i det aktuella elevarbetet:

    • Förstår alla att arean är konstant även om man ändrar formen på ytan, men att däremot omkretsen förändras?

    • Förstår alla att en kvadrat har minst omkrets?

    • Kan alla urskilja förhållandet mellan omkrets och area?

    • Kan alla urskilja basen och höjden

    Dyskalkyli och undervisning

    Strategies

    An very good rearching article for working with children who identified with learning disabilities, including dyslexia and dyscalculia, receive the appropriate assessment and intervention services.

    For learning mathematics and reading, a number of empirically-validated practices are available. In increasing intensity, four are presented here: (a) Task analysis; (b) Explicit instruction; (c) Multisensory instruction, and (d) Field-dependent approaches.

    Task analysis – Task analysis means to break a task down into small steps and sequentially prompt each step for students (Browder, Jimenez & Trela, 2011; Witzel & Riccomini, 2007).

    Explicit instruction – The cornerstone of explicit instruction is gradual release from teacher knowledge to student knowledge.

    Multisensory instruction – Teaching new content through multiple representations has long been supported for students with learning difficulties in reading and mathematics.

    Field-dependent approaches – Field-dependent approaches rely on progressive scaffolding of fully worked examples to help guide a student through a process of understanding. Field-dependent learning relies on a teacher’s

    Witzel & Mize, 2018, S. 34

    Referens:

    Meeting the Needs of Students with Dyslexia and Dyscalculia

    Witzel, Bradley; Mize, Minnie

    SRATE Journal, v27 n1 p31-39 Win 2018

    En webbkurs i TAKK

    TAKK

    https://regionuppsala.se/infoteket/hitta-tips-och-verktyg/tecken-som-alternativ-och-kompletterande-kommunikation/

    I found this course may be very helpful to my work. This is en free web-course in tecken, which is Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK). I can learn to how to use hand-signs to support my conversations with children who need it in different situations.

    There may be some other people somewhere and somehow just like me that also want to learn this, so I have to share the information here.

    Här är bra information från SPSM som beskriver vad TAKK är.

    Hämtade från spsm.se, tisdag 12 maj 2020

    Dyscalculia and thesis

    http://muep.mau.se/handle/2043/31834

    Now finally it´s done, one year master´s thesis about dyscalculia on 20/5, 2020.


    maj 2024
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  

    Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

    Gör som 166 andra, prenumerera du med.

    Tina Forsberg

    This is me, happy , enjoy my everyday and never give up!

    werawennerling

    4 out of 5 dentists recommend this WordPress.com site

    tinaitelefonen

    This blog is about my shools work, I startade this at january 2013.

    WordPress.com News

    The latest news on WordPress.com and the WordPress community.