Reflektion över en skrivövning

Jag kommer att att reflektera över en skrivövning med ASL, Att Skriva sig till Läsning, som jag har genomfört med eleverna i åk 1. Därefter resonerar jag kring bedömningen av den uppgiften.

ASL metoden börjar explodera i skolvärlden där iPad och dator är en allt viktigare del i elevers läs- och skrivarbete. Det har framkommit oro och frågor kring vår ASL-metod från vårdnadshavarna som anser att skolarbetet inte ska ha fokus på IT-teknik. Skolverket har lyft fram digitala perspektiv i utbildningen med stort informationsflöde, ökad digitalisering och snabb förändringstakt, det är bland annat att elever ska kunna använda och förstå digitala verktyg och medier (Skolverket, 2011)

ASL-metoden utgår från skriv- och läslärande och menar att det är lättare att lära sig skriva än att läsa. Många elever i åk 1 är inte fullt utvecklade i sin finmotorik och har svårt att forma bokstäver och skriva för hand. Jag har därför valt att lägga fokus på texternas innehåll och uppbyggnad istället för att skriva för hand. När vi läser texten tillsammans brukar vi alltid ha samtal kring text och innehåll. Jag har märkt att elever inte är så nervösa och spända inför skrivarbetet i iPad. Det har istället blivit en höjdpunkt, för det är så roligt att man kan rita teckningar, få in bilder och film, spela in sin egen röst samt skriva texter. Vi har arbetat med ASL-metod där eleverna i åk 1 skriva enkla faktatexter, sagor och brev. Den mest effektiva arbetsmetoden där elever lär sig att skriva, anser jag, är en metod med många meningsfulla och roliga aktiviteter då eleverna får använda sitt skrivande.

Varje fredag har vi ”Händelsebok” på schemat då elever skriver om vad som har hänt och vad de har gjort under hela veckan. Under rubriken med veckodag och datum ska elever skriva minst tre meningar om det de har gjort. Pojke J sa att han inte ville skriva i händelseboken och utryckte att det inte var roligt. Hans ”Händelsebok” låg på bordet utan ett enda ord skrivet i den för den gångna veckan. Medan jag hjälpte de andra eleverna att komma igång med sitt skrivande gick pojke J och hämtade tape, ett blåfärgat papper och en liten lapp istället. Efter en liten stund kom han till mig med lappen i handen och frågade, ”Kan du läsa?” På lappen hade pojke J för hand skrivit ett brev till sin farmor, från höger till vänster, ”Hji famo, en helsning fro J oh ja sekne dei! Ja oska dei n go soma!”

Det var veckan precis efter påsklovet och pojken fick inte träffa sin farmor under lovet på grund av Covid-19 och han blev så ledsen. I sitt brev beskrev och uttryckte han sina känslor och kärlek till sin farmor. Det gjorde så jag nästan fick tårar i ögonen. Jag fick lov att läsa brevet inför hela klassen, då blev många intresserade att skriva brev till mamma, pappa eller vänner. Lektionen därefter pratade vi om hur man skriver brev, hur man börjar och vad du vill berätta och hur det avslutas. Jag gick igenom ett brev i helklassen och tog stöd av filmen och även bildspelet så att introduktionen är visuellt inriktad. På tavlan skrev vi om nya ord som fanns i brevet, som eleverna fick arbeta med sedan. Frågor som jag använder till eleverna som ”Vad kan det här brevet handla om?”, ”Vad tror ni?” och ”Vad betyder ordet …?” så introduktionen var elevinriktad. Brevet lästes högt båda av läraren och eleverna. Det blev diskussion efteråt och eleverna satt på sina platser och både ställde och svarade på många frågor. Och brevskrivande får chansen att leva vidare i det fortsatta arbetet.

Därefter har vi en brevlåda i klassrummet och en elev som brevbärare. Elever skriver brev till kompisar och frågar om de får lov att leka efter skolan eller bara berättar för en vän att hen är snäll, eller tycker hen har fina kläder på sig idag och undrar vad hen köpte den någonstans. Jag uppmuntrar eleverna att skriva tillbaka efter att de har fått ett brev.

Egen reflektion:

Att skriva brev är en skrivövning där alla elever är inkluderade och engagerade. För att en skrivövning ska bli meningsfull bör den utgå från elevernas intressen, anser jag. Elevers skrivande handlar inte enbart om att skriva texter. Texterna måste ha koppling till elevernas verklighet där de kan söka svar på sina funderingar och undringar samt använda sina egna erfarenheter.

Många elever i åk 1 är inte vana att tänka med pennan och komma igång med skrivandet. Lärarnas roll är att vara lyhörda, hjälpa, samtala och reflektera med eleverna för att förklara hur saker och ting hänger ihop.

Skrivövningen ska utgå från elevernas intressen och lust. Med Montessorispråkmaterial samt arbete med ASL-metod får eleverna möjligheter att öva läs- och skrivfärdigheten genom läsa texten högt, skriva en egen saga eller en egen avslutning på en berättelse, skriva brev till en vän eller någon i familjen.

Då vi har ett kontinuerligt samarbete med SvA-lärare får vi många tips om hur vi kan jobba med SvA-elever, men behöver förbättra integrationen med SO och matematik.   

Att läraren läser varje brev inför hela klassen ser jag som ett sätt att diagnostisera och bedöma elevernas skrivfärdigheter och -förmåga

Elevtexten:

Pojke Js brev till sin farmor har jag hjälpt till med att skicka via posten, enligt pojkens önskan. Texten han skrev på iPad när eleverna arbetade med ASL fick jag lov att fota och bifoga här.

Eleven har arbetat med hur man skriver en mening med enkel meningsbyggnad som utgörs av korta huvudsatser med rak ordföljd, ” ja sekne dei! Ja oska dei n go sama!” Eleven har skrivit ett brev med hälsningsfras och det personliga tilltalet jag, men han avslutar inte brevet med en avskedsfras. Trots språkliga avvikelser lyckas eleven förmedla ett innehåll i brevet. Eleven använder ett vardagligt och konkret språk: Sekne (saknar), sama (sommar), oska (önskar). Eleven använder enkel textbildning med det vanliga bindeordet och (”oh”): ”en helsning fro J oh ja sekne dei!” Meningarna är få och består av två huvudsatser, meningsbyggnaden är enkel. Eleven har inte klart för sig kopplingen mellan ljud och bokstav i det svenska alfabetet och det återspeglas i stavningen.